12-stegsprogrammet som att vara i sekt?

Det finns väldigt olika åsikter, och det troliga är att det på vissa håll inte alls är som en "sekt" men att det på andra faktiskt är som det.
Å andra sidan, vilket ska has i åtanke, är om vilket som är bäst eller sämst, att faktiskt rädda någon även om det är på sekt-sett, eller
att inte rädda, dvs även om nykterhet uppnås, så kanske en person med ett skadat psyke blir än mer skadat av en sektartad behandling.

Så man kan se på det på olika sätt.

Först för att vara objektiv, ges här en sida som trots namnet, 
Är tolvstegsrörelsen en sekt? försvarar i mångt och mycket.

Jag fann först bl a denna sida och längre ner på sidan står bland annat detta,
"Bland de klientelet som jag har levt med så funkar inga 12-stegsprogram. Ingen köper Guds och sektbiten och "stegena". Såna knarkare är alldeles för starka för att sälja sina själar och göra sig av med den sista självrespekten de har. Sök dig till den öppna narkomanvården, var ärliga. De är riktiga humanister i grunden. Inte som AA och NA som vill ha din själ i pant..."

En annan skriver,
"Många 12stegs folk pratar ofta om medberoende, Alltså annhöriga till en knarkare. På dom låter det ungefär som att en medberoende är mer beroende än dom själva. Är det 12stegsprat eller är jag helt fel ute?"

Jag har sett liknande reaktioner annorstädes, och om det stämmer, kan det vara så, att man i "behandling" lägger en slags större börda på anhöriga med deras "medberoende" för att den som är på
"behandling" själv inte ska känna sig dålig?  Det som ofrånkomligen sker, är ju som redan sagts, att anhöriga kan få förhoppningar vilket i sig inte är onormalt, men kanske för stora förhoppningar. Inte minst därför att 12-stegs"industrin" lovordar sig så storligen, som att den i stort är ofelbar och allt beror på den deltar. Inget kan ju kritiseras, då får man inte vara med. Eget tänkande accepteras ju inte. Och så länge deltagandet sker är det då som att vägen går mot nykterhet.

Men så är det alltså inte i alla fall. Oklara siffror men det kan vara att det är mellan 10-30% som det går bra för. Och för de andra inte om de får återfall, utan när.
Det kan också bero på, att "behandlingen", om den varit mer sektartad osv, så upplever personer en mental frihet att komma ut från det sen. Att de har spelat mer eller mindre, medvetet eller omedvetet. Och hur kan en behandling då hjälpa därefter? Om det leder till en mental ohälsa, att uppleva att ens identitet inte har kommit rätt, det torde öka risken för återfall.

Ännu en sida ser vi på med förstarubrik,
Tvång att deltaga i 12-stegsbehandling.

Vissa söker sig till grupp"gemenskaper" med auktoritet.
Vi vet att det finns människor som vill vara där auktoritet i åsikter råder och oftast tänker vi på vissa frikyrkor men finns möjligen mer i vissa partier eller andra organisationer också. För dessa människor är det som en trygghet att andra har färdiga åsikter som ska hörsammas. Och i och för sig, det är väl bättre att personer, som annars inte hade klarat sig, då är med i något sådant.

12-stegsbehandling sker även då somliga kommer dit efter kontraktvårdsdom, och det innebär ju att vederbörande inte har valt det själv först, och de har inte valt en "andlig" del heller, och principiellt så torde det gå emot religionsfrihet.