Neuropsykiatrisk diagnos (Asperger mm) kan ge större risk för medberoendets mekanismer.

Jag diskuterade om uppdelningen som kan finnas hos Asperger med en psykolog, som uttryckte sig så att det blir en del i den struktur som finns mer eller mindre vid Asperger/Autismgrad, att inte kunna se helheter hos sig själv eller andra människor. Att vilja ha en struktur och uppdelning både på sig själv men även andra. Detta gör att risken för att fastna för de "goda" sidorna som stod på annan sida, blir större
och därigenom en svårighet eller oförmåga att kunna se och bedöma en helhet. Det kan leda till, antingen bara en bra, eller en dålig uppfattning.

Medberoendet ser en bra och en dålig
När det så kommer till medberoende osv, så kan man se att personer
med olika grad av neuropsykiatrisk diagnos har en större fallenhet
att hamna i medberoende på grund av svårigheten att se helheter.

Sämre helhetsperception
En annan orsak är helt enkelt att minnesförmågan kan vara sämre, ojämn eller värderingsmässigt obalansarerad, och så att säga "flöda" om per tid eller vid olika betingelser som dyker upp. Förmågan att återanknyta och relatera till de lärdomar man tidigare har gjort eller borde ha gjort, kan vid nytt medberoende då rationaliseras om till att hamna utanför "nuet", dvs helheten syns inte i tid.

Med Asperger och Autismgrader finns en sämre förmåga att avläsa och tolka andras intentioner, en sämre förmåga att se om någon spelar eller försöker manipulera. Sådant här går att lära sig och många gör det med tiden, men med Asperger så kan läxan så att säga glömmas eller med tiden omproportionaliseras så att:

 När en liknande situation uppstår igen, så kan den med Asperger i värsta fall inte se att principen för situationen är den samma därför
att vissa ting är annorlunda, och gamla lärdomar relateras helt enkelt inte.